Månadsvägningen
Som jag nämt tidigare så har vi köpt en pikipiki alltså en motorcykel.
Vi har nämligen valt att bo i Matanana, vilket är ca 15-20 min från byn Bumilayinga där barnhemmet ligger.
Matanana är lite mer utvecklat och lite större än Bumilayinga och det är även där Jessica, Felisian och Lily bor och där Linnea, Jerry och Alice håller på att bygga hus.
Så vi använder piki pikin nästan dagligen för att ta oss fram och tillbaka till barnhemmet och Fidde använder även den för att ta sig till skogen där han och Felisian jobbar.
Förra veckan lärde Fidde mig och Jessica köra pikipiki själva.
För att vi ska kunna bli lite mer självständiga och inte alltid vara beroende av att killarna ska behöva köra oss.
Det gick faktiskt väldigt bra!:) Efter att ha övat i 5-10 min utanför barnhemmet i buma så tog jag och Jessica pikipikin själva till byn och köpte mandazi och dricka.
Sen bestämde jag mig för att köra hem från Bumilayinga till Matanana för att öva.
Fidde satt bak, Jessica hade redan åkt iväg på felisians pikipiki med Enoc.
Allt gick jätte bra ända fram till CCYs skola, vilket är strax innan Matanana. Där gick en man med en ko längs med vägen och precis när vi började närma oss så svängde kon ut rakt framför oss så jag va tvungen att tvärnita och eftersom det va så sandigt på backen så slirade vi och föll.
Fidde han hoppa av eftersom han satt bak men jag gled med motorcykeln på backen och skrapade upp både arm och ben! Inga större skador dock bara lite skrapsår och blåmärken.
Så jag har redan varit med om min första motorcykelolycka här, eller kolycka som vi kallar det ;)
Men nu kan jag och Jessica i alla fall köra pikipiki själva!:) och ja vi kör försiktigt och aktar oss för kossorna!
Pikipiki
Vårt hem
Fotboll
Skogsbrand
1 års jubileum
Nu har vi varit här i ca två veckor och har redan varit på vår första begravning.
Förra veckan va vi i Iringa med Jessica och Felisian och på vägen hem ringer Felisians mobil och de säger att en släkting till honom har dött.
Morgonen därpå vaknade vi av trummor, dödens trummor!
De trummar på morgonen i byn för att kalla alla till begravningen.
Så istället för att jag och Jessica åkte till barnhemmet och Fidde och Felisian till skogen så gick vi på begravning.
Hela byn va där! De lite äldre männen stod borta vid ett annat hus och byggde kistan när vi kom och de yngre killarna hade gått in till skogen för att gräva en grav.
Kvinnorna lagade mat och tog hand om dom anhöriga till den avlidne.
Denna gången fick vi gå in och se den döda kvinnan som de då lagt i kistan. Det va en väldigt trång liten kista som stod mitt i rummet inne i huset och dom hade stoppat in bommulstussar i näsan på den avlidne. Jag frågade en afrikansk kvinna varför och hon sa att det var för att hon inte skulle få in damm.
Efter vi gått igenom huset och tittat på kvinnan sa följde alla med bort till begravningsplatsen som låg en bra bit ut i skogen. De närmsta anhöriga låg på marken och skrek, slog och sparkade efter ett tag så svimmade två av.
En man från goverment höll tal och sen hjälpte alla männen till att ösa sand över graven.
Allt va så djuriskt och hemskt men samtidigt så genuint, de släpper verkligen på alla hämningar och skriker ut sin sorg...
Det har varit flera dödsfall här sen vi kom men detta var den första begravningen vi varit på men det kommer förmodligen inte bli den sista...