Så kom du till världen!
- Caspian Freddy Sand
Den 27/12-15 va du beräknad och vi hade en tid hos specialistmödravården klockan 09.00 för eventuell igångsättning.
Vi hade redan varit uppe en gång i veckan sen vecka 38 för bedömning av igångsättning då min kropp inte mådde alls bra i slutet av graviditeten.
De första 3 månaderna bestod mest av oro och illamående/kräkningar som det brukar, men det va inget jag hade speciellt ont av då jag anser att det hör graviditeten till.
I fjärde månaden började jag må riktigt bra! Jag va så lycklig och kände mig så fin som gravid. Mina leder gjorde inte ont och lyckan över att äntligen få ett barn tog bort alla andra gravidkramper.
Sammandragningarna började tidigt, likaså foglossningen.
I vecka 28 blev foglossningen brutal och det blev svårt att gå, stå och böja sig.
I samband med det så fick jag även svåra akuta njursmärtor och det visade sig att jag hade förstorad njurbäcken då livmodern tryckte så mot urinröret så att det blev stopp mellan njuren och urinröret. Jag fick även njurbäckeninflammation och njursten.
Inlagd i 4 dagar med dropp och morfinsprutor gick äntligen smärtan över men blev sjukskriven på heltid.
Efter det blev magen stor och graviditet blev allt tyngre. Jag fick akupunktur 2 ggr i veckan hos barnmorskan och gick även på vattengympa en gång i veckan på sjukhuset för att försöka reglera smärtan.
Mot slutet började jag samla på mig väldigt mycket vätska och lederna började värka igen.
I vecka 38 tyckte vi alla att bebisen skulle komma ut men min kropp va inte redo.
Tappen va helt omogen och vi bestämde oss för att ta det vecka för vecka.
Den 27/12 på BF dagen stod jag inte ut längre. Tappen va dock fortfarande omogen men för mitt bästa både fysiskt och psykiskt så bestämde vi oss för att sätta igång.
Klockan 12 fick jag min första dos av tabletter upplösta i vatten som skulle förkorta tappen.
Värkarna började komma men inte regelbundet. Varannan timme max 8 doser/dag fick jag ta den tabletten.
Efter 7 dosen klockan 23.10 gick plötsligt vattnet! Hela sängen blev totalt dyngsur och det fortsatte bara rinna. Barnmorskan och läkaren sa att det va bra och att nu skulle naturen sköta sitt.
Under natten fick jag en sovdos med morfin och sovtabletter så vi skulle orka med nästa dag.
Dagen 2 hade ännu inget hänt. Vi fortsatte med tabletter och värkarna blev tätare och starkare. Efter ett dygn sattes även in antibiotika då mitt vatten hade gått och infektionsrisken ökade då han ännu inte kommit ut.
Dag 3 bestämde läkaren att ta till en annan metod och valde då att spruta in gel som skulle mjuka upp tappen. Värkarna va brutala och lustgasen blev min bästa vän!
Trots smärtsamma värkar varje minut så öppnades jag bara 1 cm!
Dag 4 hade vi bestämt att det skulle va stopp på ett eller annat sätt. Dels för att inget hände och jag hade så smärtsamma värkar och dels för att vattnet hade gått så pass tidigt så han va tvungen att komma ut.
Vi fortsatte med gel och värkstimulerande dropp fram till lunch. Värkarna kom varje minut, det va riktigt intensivt och det fanns inte mkt tid för vila. Ingen mat sen gårdagen utifall det skulle bli snitt och då fick jag inte i mig så mkt pga värkarna.
Till slut va jag så trött och hade så ont så jag ville bara att det skulle va över! Efter ytterligare en kontroll hade jag då bara öppnat mig en halv centimer, totalt 1,5 centimeter! Då bestämde läkaren att det skulle bli akut kejsarsnitt. Tacksam och utmattad grät jag av lättnad! Äntligen skulle det få ett slut och vår älskade lilla bebis skulle komma ut.
Vi kördes ner till operation och värkarna fortsatte tills de la ryggmärgsbedövningen.
Det va mycket folk där nere och allt gick väldigt fort. Alla va väldigt trevliga och omtänksamma.
Så fort benen hade domnat bort så började de skära och efter några minuter va han ute. 15.57 föddes vår vackra lilla son!
Fidde satt brevid mig hela tiden och höll min hand så fort han kom ut och vi hörde hans skrik så började vi båda gråta. Dom visade upp honom och vi fick se att det blev en liten pojk.
Han va helt blå men såg stor och välmående ut.
Fidde följde med barnmorskan ut och klippte navelsträngen. De gjorde en lättare undersökning, han fick en varm filt och mössa på sig. Sen kom de in igen och la honom på mitt bröst.
Lyckan va total!
Han fick ligga kvar i sängen hos mig och så rullades vi tillbaka upp på förlossningen.
När vi kom upp så lämnades vi en stund ifred och han fick ligga vid bröstet och försöka amma.
Efter en stund kom barnmorskan in och vägde och mätte honom 3565 gram och 50 centimeter av ren kärlek.
Han fick på sig en body, och blöja sen fick han sitta hos pappa en stund medans de hjälpte till att tvätta av mig lite och kollade status på mig.
Sen fick vi äntligen komma in på BB.
Första natten på BB va orolig. Han klöktes och spydde fostervatten hela natten och det va svårt att sova. Dels pga av oron för honom och dels pga av smärtan av snittet.
Personalen erbjöd sig att ta ut honom några timmar så vi skulle få mer sömn men det va ändå svårt att slappna av.
Dagen efter så började vi bekanta oss med varann mer. Magen/såret/snittet kändes värre dagen efter och det gjorde väldigt ont att röra sig. Jag fick använda mig av gåbord och rullstol för att ta mig fram.
Lillkillen fortsatte att spy en del och ville också amma hela tiden. Min mjölk hade dock inte runnit till så det blev bara såriga bröstvårtor. Tillslut fick jag fråga om vi fick ta till nappen. Då nöjde han sig med den och mina bröst fick lite vila.
Vi firade in det nya året med några nyfunna vänner på BB.
Vi hämtade kinamat från lilla k och drack alkoholfri öl och skålade med cider framför tvn vid 12 slaget samtidigt som vi tittade på fyrverkerierna genom fönstret.
Strax efter 12 slaget va vi alla väldigt trötta och gick tillbaka till våra rum och la oss.
Dag 3 på BB trodde vi att vi skulle få åka hem men eftersom han är född 15.57 på eftermiddagen så ville inte läkaren göra 3 dagars kontrollen på morgonen då han inte va 3 dygn gammal än utan tyckte vi skulle vänta till dagen efter. Under dagen upptäckte en sköterska också att han va ganska gul.
De tog ett test på honom och det visade sig att han hade lite gulsot och behövde sola. Under tiden han solade upptäckte vi att han började skaka ibland. De kollade blodsockret och det va lågt! Han fick ersättning och energi varvat med amningen. Han hade också redan tappat sina 10 % av urpsprungsvikten. Under dagen kom mjölken igång mer och mer.
Dag 4 hoppades vi på att vi skulle få åka hem då mjölken runnit till. Han hade ökat i vikt och blodsockret va uppe men tyvärr visade proverna att gulsoten hade stigit! Så han fick sola hela natten mellan söndag och måndag. Jag och Fidde fick sova och så väckte de mig när han skulle ammas. Oftast så vaknade jag av mig själv när jag hörde honom skrika. Men det va första natten vi sov riktigt bra ändå. Mitt sår hade blivit mkt bättre och smärtan hade lättat och jag kände mig rörligare och rörligare för varje dag.
Dag 5 va vi färdigpackade tidigt på morgonen. Ett nytt test gjordes och det va bra! Vi väntade in läkaren som skulle komma vid 9.30 i hopp om att få åka hem efter det. Men han tyckte att vi skulle ta ett nytt test igen vid 14 för att se så att inte gulsoten började stiga igen. Vi väntade tålmodigt ut timmarna och testet togs med positivt resultat!:) äntligen kunde vi lämna sjukhuset och få åka hem med vår lilla skatt! ❤️
