0 Läs mer >>
Tänk att vi bott här i Tanzania, Afrika i nästan 8 månader nu. 
Tiden flyger verkligen iväg!
Tänk att vi byggt ett hus här helt från grunden, jobbat med föräldralösa barn och gett dom kärlek och omvårdnad, hjälpt till att renovera ett barnhem och att färdigställa en skola samt hjälp både familjer i byarna och organisation med det vi har kunnat. 
Vi har bott i en lerhydda med halmtak, real african style! hos en afrikansk kvinna, som vi nu kallar mamma.
Vi har lärt oss att prata kiswahili och utvecklat ett starkt band med barnen och kvinnorna på barnhemmet och många andra här som nu blivit våra nära vänner, vår familj.

Tänk att vi bor i samma land som lejonkungen. Jag insåg inte hur häftigt vårt liv är förrän idag när jag kollade på lejonkungen och tänkte wow, vilken natur, vilka vackra djur. Dit hade jag velat åka!
Så kom jag på att jag bor ju redan här.
Jag bor ju faktiskt Afrika!
I landet med världens vackraste natur, med världens häftigaste djur. I ett land med masajer, gassande sol, majsfält och världens vackraste stjärnhimmel. 

Det är synd att man inte uppskattar och njuter av det fantastiska livet man lever när man är mitt i det utan att man inser först vad man upplevt, gjort och varit med om när det börja gå mot sitt slut. 
Jag önska man kunde leva mer i nuet och verkligen ta vara på varje ögonblick.
Jag vet att vi först kommer att inse och reflektera över allt vi gjort och varit med om när vi kommer tillbaka till Sverige och att vi då kommer vi att inse hur mkt vi kommer att sakna allt och alla här.
Men jag vet också att vi alltid har ett hem här, en familj att återvända till och att vi snart kommer tillbaka! 
 
 
Det är vår värld... en värld full av liv!
 
 
 
 

Beautiful Life

0 Läs mer >>
Jag älskar barn! Jag älskar att ha barn omkring mig. Barn förgyller vardagen! Om man har en dålig dag så finns det inget som kan få en bättre humör än att åka till barnhemmet och mötas av deras små leenden, höra deras skratt, känna deras kärlek och lyssna på deras underbara härliga konversationer. Barn har inget filter och det är så underbart! Dom känns så fria på något vis. Jag vet att fidde känner likadant. 
 
Just nu är det mkt hets kring barn.
Dom eviga frågorna går på repeat:
När ska ni skaffa barn? När ska ni stadga er?
Jag förstår varför folk ställer den frågan. Vi börja ju komma upp i den åldern nu då folk börjar gifta sig och bilda familj, skaffa hus och barn.
Men är det verkligen en självklarhet för alla? 
Alla kanske inte kan få barn, många försöker i flera år.  Man kanske inte har hittat den rätta än att bilda familj med. Vissa kanske inte har råd eller vill ägna sig åt karriären först, plugga, resa eller är helt enkelt inte är redo än!
Det finns så många anledningar! Vi är alla olika!
Och vem säger egentligen att stadga sig måste betyda en villa, Volvo och barn i landet man kommer ifrån? 
Vissa kanske stadgar sig genom att bygga hus i något annat land elr köper en lägenhet, eller hyr lägenhet någonstans. 
Vissa kanske vill spendera hela livet på resande fot och skaffa barn någonstans på vägen, vissa kanske inte vill ha barn alls, vissa kanske aldrig stadgar sig! 
 
Vem är det som avgör vad folk borde göra? 
Vem är det egentligen som gör reglerna?
Varför är dom frågorna så självklara för många? 
Jag är i alla fall trött på frågorna! 
Jag vet att folk bara frågar av välmening och nyfikenhet men vi kanske kunde lägga energin på något viktigare.
Acceptera varandras olikheter. 
 
Jag tror aldrig att jag kommer att stadga mig, jag är inte klar än och jag tror aldrig att jag kommer att blir "klar"! Jag kommer aldrig trivas med att bo på ett och samma ställe, gå till samma jobb varje dag och ha samma vardagliga rutiner varje dag. Men det är jag det! Dom som trivs och mår bra av det ska ha det så. Det jag menar är att alla ha rätt att leva sitt liv på sitt sätt göra det som gör en själv lycklig!  
Jag vill resa, bo på olika ställen, i olika länder och va fri! Och barn det kommer förhoppningsvis så småningom. När vi är redo och när det passar oss i livet. 
Vem vet jag kanske ändrar mig när den dagen väl kommer. Men istället för att fråga om framtiden så kan vi väl leva i nuet! Låt oss alla leva våra liv som vi själva vill och så länge man är delaktigt så lovar jag att ni inte kommer att missa något!:)
 
 

En tankeställare

2 Läs mer >>
Nu är vi tillbaka i matanana igen och har fått lite ny energi!:)
Nu ser vi fram emot att tillbringa så mkt tid vi kan med barnen, göra klart så mkt vi kan på skolan, i våra hem och spendera tid med våra vänner och alla vi känner och försöka njuta av naturen, kulturen och allt det underbara här innan vi beger oss tillbaka till Sverige. 
 
Nu håller vi på att bygga på lekplatsen till förskolan på CCY School. 
Fidde har börjat på med gungställningen och förhoppningsvis så blir den klar nästa vecka. Sen ska det väl bli en sandlåda och eventuellt lite mer som hör lekplatser till. 
Vi har nu målat klart i förskolan så nu saknas bara möbler och övrig inredning. 
Förhoppningsvis så kan den öppna så snart som möjligt!:) 
 
Barnen på barnhemmet växer och utvecklas varje dag. 
Flora vårt fadderbarn som nu är 1 år och 9 månader har precis lärt sig att säga våra namn!:) 
 
Vi har köpt innertak till vårt hus! 
Fidde har även byggt en skjutlåda under sängen, där vi kan gömma våra sängkläder och en liten kista. Man få utnyttja alla förvaringsmöjligheter!:)
Han har även byggt hyllor på toaletten så nu har vi ett handfat och förvaring samt en liten duschhörna med duschdraperi!:) 
Så nu är vårt hus snart klart men det finns fullt med saker att göra både på barnhemmet och i skolan så rastlösa blir vi inte!;)
 
CCY Kindergarden 
 
Vårt fadderbarn Flora 1 år och 9 månader 
 
Vårt hem

Sista månaden

2 Läs mer >>

Jag vet inte ifall det är för att jag har varit sjuk eller för att det börja närma sig men jag längtar hem! Hem till Sverige!
Jag har sällan under alla mina tidigare resor längtat hem så detta är ganska nytt för mig.
Men kanske är det så att det helt enkelt varit lite för mkt på sistonne.
Jag saknar den svenska vården, svenska sjukhus och allt som hör det till. Det är något jag aldrig trodde att jag skulle säga då jag alltid klagar på vården hemma. Men man får verkligen perspektiv på saker och ting när man bor i olika länder. 

Jag saknar min mamma! För oavsett hur gammal man än blir så vill man alltid att ens mamma ska ta hand om en när man är sjuk.
Jag saknar mina vänner och min familj.

Jag saknar att va en i mängden, att inte bli uttitad och kallad musungo.
Mest av allt tror jag bara att jag saknar allt som detta landet inte har.
Allt som jag tycker är jobbigt här som ofta är så enkelt i Sverige.

Men snart kommer vi hem!:) Den 1 juni är hembiljetten bokad. Vi lämnar matanana den 24 maj och tar några dagar på Zanzibar innan vi beger oss hemåt.

Jag vet dock att när vi väl kommer hem så kommer jag sakna detta.
Landet, vårt hem, vår familj och våra vänner här. Enkelheten.
Och jag vet att jag kommer att bli påmind om allt som jag ogillar med Sverige. 
Men det är väl så att alla länder har sin charm och sina brister.

Jag önskar att man kunde ta det bästa från båda världar, helst av alla världar och sätta ihop det till ett enda stort land och samla alla man älskar på en och samma plats.

Men det är väl så när man valt denna livsstilen. Man saknar alltid någon och något.

Hemlängtan

1 Läs mer >>
Här kommer en liten uppdatering.
 
Just nu befinner vi oss i Dar Es Salaam. Vi åkte hit igår då jag blivit sjuk...igen! 
Ingen som blir förvånad längre antar jag? Mitt immunförsvar suger helt enkelt! 
 
Denna gången började det med att jag helt plötsligt märkte att det uppkommit en böld i min ena armhåla.
Jag fick feber, ont i kroppen, lederna börjde värka och jag kände mig allmänt sjuk och trött.
Redan dagen efter så åkte vi till sjukhuset i mafinga och de sa att man får såna bölder pga av en bakterie och skickade hem mig med antibiotika.
Det är tydligen ganska vanligt med sånna här.
Killarna va och tittade förbi oss samma dag och de hade alla någon gång haft en sån böld på kroppen. De sa också samma sak som läkaren i mafinga, att det kommer från en bakterie och att det är vanligt att få feber, bli sjuk och att det gör jätte ont. De sa också att de brukar skära bort dom men läkaren i mafinga sa att det inte behövdes och jag ville helst undvika det. 
Jag åkte hem och vilade, började på min antibiotika kur men efter 5 dagars hade det inte blivit bättre, snarare värre. 
Den gjorde väldigt ont, blev röd och irriterad och blev större och större.  
Eftersom jag har en grundsjukdom som påverkar mitt immunförsvar så va vi alla överens om att det va säkrast för mig att åka till Dar för bättre sjukvård innan jag blir sämre. 
Så här är vi nu.
Läkaren har idag smörjt och lagt om det. Imorgon ska vi dit igen och se om vi kan ta bort den. 
Efter den är borttagen och det inte uppstår någon ytterligare infektion och en till antibiotika kur så ska jag förhoppningsvis va helt återställd.
 
Så vi hoppas kunna återvända till Matanana på tisdag! :) 
 
 
 
 
 
 
 
 

Då va det dags igen.....