En tankeställare

Jag älskar barn! Jag älskar att ha barn omkring mig. Barn förgyller vardagen! Om man har en dålig dag så finns det inget som kan få en bättre humör än att åka till barnhemmet och mötas av deras små leenden, höra deras skratt, känna deras kärlek och lyssna på deras underbara härliga konversationer. Barn har inget filter och det är så underbart! Dom känns så fria på något vis. Jag vet att fidde känner likadant. 
 
Just nu är det mkt hets kring barn.
Dom eviga frågorna går på repeat:
När ska ni skaffa barn? När ska ni stadga er?
Jag förstår varför folk ställer den frågan. Vi börja ju komma upp i den åldern nu då folk börjar gifta sig och bilda familj, skaffa hus och barn.
Men är det verkligen en självklarhet för alla? 
Alla kanske inte kan få barn, många försöker i flera år.  Man kanske inte har hittat den rätta än att bilda familj med. Vissa kanske inte har råd eller vill ägna sig åt karriären först, plugga, resa eller är helt enkelt inte är redo än!
Det finns så många anledningar! Vi är alla olika!
Och vem säger egentligen att stadga sig måste betyda en villa, Volvo och barn i landet man kommer ifrån? 
Vissa kanske stadgar sig genom att bygga hus i något annat land elr köper en lägenhet, eller hyr lägenhet någonstans. 
Vissa kanske vill spendera hela livet på resande fot och skaffa barn någonstans på vägen, vissa kanske inte vill ha barn alls, vissa kanske aldrig stadgar sig! 
 
Vem är det som avgör vad folk borde göra? 
Vem är det egentligen som gör reglerna?
Varför är dom frågorna så självklara för många? 
Jag är i alla fall trött på frågorna! 
Jag vet att folk bara frågar av välmening och nyfikenhet men vi kanske kunde lägga energin på något viktigare.
Acceptera varandras olikheter. 
 
Jag tror aldrig att jag kommer att stadga mig, jag är inte klar än och jag tror aldrig att jag kommer att blir "klar"! Jag kommer aldrig trivas med att bo på ett och samma ställe, gå till samma jobb varje dag och ha samma vardagliga rutiner varje dag. Men det är jag det! Dom som trivs och mår bra av det ska ha det så. Det jag menar är att alla ha rätt att leva sitt liv på sitt sätt göra det som gör en själv lycklig!  
Jag vill resa, bo på olika ställen, i olika länder och va fri! Och barn det kommer förhoppningsvis så småningom. När vi är redo och när det passar oss i livet. 
Vem vet jag kanske ändrar mig när den dagen väl kommer. Men istället för att fråga om framtiden så kan vi väl leva i nuet! Låt oss alla leva våra liv som vi själva vill och så länge man är delaktigt så lovar jag att ni inte kommer att missa något!:)
 
 

Kommentera här: