Karro & Fiddes äventyr!

Som de flesta av er redan vet så skaffade jag och Fidde oss ett fadderbarn förra hösten, när jag va nere och volontärarbetade i Tanzania. 

Min första vecka i Tanzania va jag på ett annat projekt. Jag jobbade då inte för CCY i Bumilyinga utan för Moyo Kwa Moyo i Matanana. En dag när vi volontärer satt på "hotellet" som det kallas där volontärerna bor så kom två tjejer förbi, Jessica och Linnea.

Jag tror detta va min 2:a dag i Tanzania, den dagen förändrades allt! 

De berättade att de skulle öppna ett eget barnhem, att det va färdigställt och att de bara väntade på barnen som skulle flytta in.

De behövde dock faddrar till alla barnen. Många av de andra volontärerna hade redan paxat, och resten va tagna av folk hemifrån. Det verkade inte va nått problem att fixa faddrar till barnen det va snarare tvärtom! Det fanns inte tillräckligt med barn att bli faddrar åt! Alla ville bli faddrar, jag med! 

 

Jessica sa då att det finns en ung tjej som kommit till barnhemmet med sitt lilla spädbarn och bett dom om hjälp. 

Hon kunde nämligen inte amma sitt barn då hon hade någon sjukdom i brösten så detta lilla barn va nu så undernärt och hängde på gränsen mellan liv och död och mamman såg därför ingen annan utväg att att försöka be om hjälp. 

Jessica och Linnea ville ju självklart hjälpa henne men behövde få tag på någon som ville skänka pengar så dom kunde köpa mjölkersättning och allt annat som hon skulle behöva för att överleva.

Jessica frågade då om jag ville hjälpa henne. 

Jag sa genast ja! Klart jag vill hjälpa henne! Sen ringde jag fidde och sa att vi precis skaffat ett fadderbarn och bad honom föra över pengar! 

ca 1 vecka senare bytte jag projekt, flyttande in med Linnea hos mamma Lea och började jobba för CCY Tanzania i Bumilyinga på deras barnhem och då fick jag även träffa Flora, 3 månader och hennes mamma Jeska 17 år för första gången! Det va kärlek vid första ögonkastet! 

 

Idag fick jag bilder från Jessica som nu är tillbaka i Bumilyinga! Jag kunde inte tro att det va sant. Jag kände inte igen henne! Jag började storlipa när jag såg hur stor hon blivit. Och Jessica skrev att det är tack vare oss!  

Denna lilla späda, undernärda varelse, som knappt orkade röra sig, skrika, skratta eller gråta. Som jag knappt vågade hålla för att jag va rädd att hon skulle gå sönder.

I 3 månader fick jag chansen att träffa henne varje dag! Jag fick hålla, gosa, bada, mata och se henne utvecklas, växa, få liv och bli en väldigt uttrycksfull liten bebis! Men när jag lämnade Tanzania så va hon dock fortfarande väldigt liten och undernärd. 

Idag 9 månader senare, fick jag se att pengarna vi skänker varje månad verkligen gör skillnad! Nu ser hon ut som ett barn! Ett hälsosamt barn! 

Jag kan inte ens börja att beskriva hur otrolig den känslan är att jag och Fidde har varit med och hjälpt till att rädda ett liv, det känns helt fantastiskt! Man kan verkligen göra skillnad. 

 

 

 

Flora 3-6 månader! Oktober-december 2013